Nu har de hänt igen… Nyss var det i dokumentären om Björn Afzelius, ikväll när SVT visar en film om Totta Näslund. En sekvens dyker upp, som jag klippte nån gång på åttiotalet. Många år har gått. Men jag minns varje klipp. Varje bildruta som jag fick sätta på plats.
Totta och Björn. Två av alla som var en del av min uppväxt. Som hjälpte mig att tänka och känna. Och drömma. Alla kvällar på Errols, Kåren, Smålands, Kometen, Chez Amis, Pustervik…. Två av alla som inte längre finns i mitt liv.
Tack. För orden om en bättre värld. Ord som den här världen behöver höra.